Bröstcancer

kvinnans vanligaste cancersjukdom

Min historia



Hösten 2008 fick min mamma lungcancer. Den var botad våren/sommaren 2009. Så under våren 2010 hittade de en tumör i hjärnan och även en på halsen. Hon började få behandling under försommaren.

Brodyrmaskinerna jag har i mitt jobb börja krångla och jag kan nog räkna veckorna de varit hemma, båda två samtidigt, på mina 10 fingrar, de turas om att bråka. De håller på fortfarande (oktober).

I slutet av juli kände jag en knöl i vänster bröst. Jag känner varje månad och går på mammografi som jag blir kallad till. Nu fick jag en kallelse dagarna efter så jag tog den tiden och väntade mig att knölen skulle gå ner till dess. Ofta är det bara en körtel som svullnat och de går alltid ner. Jag är Reikihealer så jag började ge mig själv behandling. Knutan minskade marginellt. Jag gick på mammografin den 11 augusti. Måndagen veckan efter, den 17 augusti, ville de jag skulle komma och ta fler bilder, jag fick tid på tisdagen. Nya plåtar togs, läkaren tittade med ultraljud och tog prov med finnålbiopsi. Hon sa att knölen måste säkert tas bort och jag fick tid till Sahlgrenska den 1 september. Av någon anledning så bestämde jag mig för att dra ner på mejerivaror. Jag är vegetarian och brukar undvika mjölk i möjligaste mån men de sista året så hade det blivit mer mejerivaror i maten.

Samma dag, 17 augusti, lades mamma in på Änggårdens Hospice. Hon hade nu mycket snabbt blivit dålig i uppehållet mellan de två sista omgångarna cellgift. Dagen efter säger läkaren att hon nog bara har en månad kvar.

Under tiden innan läkarbesöket och provsvaren så surfar jag på nätet och hittar en bok av Jane Plant. Jag hittar även andra sidor som säger samma sak: att mjölkprodukter kan ge bröstcancer och att sojaprodukter skyddar. Jag beställde boken från en affär men den kom inte.

Så träffade jag läkaren på Sahlgrenska den 1 september. Han förklarade att det var cancer i knutan. Jag såg att det stod i hans papper att den var 25 mm vid första tillfället och 22 mm vid andra. Nu var det mammografiplåt på första och ultraljud på andra så om det säger något vet jag inte. Jag fick en tid till operation redan veckan efter, den 9 september. Jag kände inte någon chock, eller att världen rasade samman men syster ville nästan inte släppa iväg mig då jag var ensam. Men till slut fick jag gå. Min man var upptagen i möte så jag ringde en väninna och vi pratade. Efter detta läkarbesök bestämde jag mig för att bli vegan.

Boken av Jane Plant kom aldrig så jag lånade den istället och sträckläste den och blev ännu mer beslutsam att bli vegan.

Söndagen den 5 september så ringer min styvfar och säger att mamma gått bort. Det gick mycket fort. Vi bestämmer att ha en minnesstund på Änggården på måndagen.

Onsdagen den 8 september skrivs jag in på sjukhusen och på torsdagen var det operation. Fredagen hämtar min man mig och precis när jag kommer innanför dörren hemma börjar jag nysa och blir då lätt förkyld. På lördagskväll så lossnar ett hörn av en kindtand. Nu kan jag inte annat än skratta. Hur mycket skall det bli innan det vänder och blir bra igen?? Det här är inget bra år.

Den 30 september hade jag tid för återbesök. En ny läkare och sköterska. (Jag vill egentligen ha samma läkare varje gång. Är det för mycket begärt?) I alla fall så visade det sig att det var två mindre cancertumörer och den ena var förstadium till cancer. Inget har gått ut i lymfkörtlarna. Jag skall få strålbehandling. Det blir en gång om dagen, fem dagar i veckan i fem veckor. Så nu skall vi planera när detta är lämpligast att göra.

Såren läker bra. Det är hårt runt dem vilket skapar en konstig känsla när man rör sig. De vänstra, opererade, bröstet är nu mindre än det högra. Jag känner inget behov av att fixa så de blir lika. Det blir i så fall en likadan operation på höger sida så båda blir mindre och det vill jag absolut inte, inte en operation till. Många är väldig noga med att det skall se bra ut men jag funderar inte på detta, inte just nu i alla fall.

Jag har fått några övningar som jag skall göra varje morgon och kväll. När man pratar om yoga så tycker många att det är något flummigt. Jag har inte sett det så och har utövat yoga hemma i många år nu. När jag fick pappret på de övningar jag skulle göra efter operationen och några andra efter ett tag visade det sig att en del av dem gör jag redan i yogan! Så det är säker många som fått bröstcancer och som är emot yoga som faktiskt gör lite yoga, där ser man. Sedan skall jag leva som vanligt. Det går ganska bra. Men ibland kommer jag på mig själv att vara helt borta i tankar om mamma, och mig själv. Det är ibland svårt med koncentrationen och jobbet tar lite tid. Jag tycker i alla fall det är bra med eget företag för jag kan då ta en promenad eller sätta mig med en kopp kaffe, ute om vädret tillåter, och kommer då snart tillbaka igen och kan jobba lite till.

Den 1 oktober kände jag ett knäpp i ryggen när jag böjde mig ner. Jag vet att detta knäpp innebär ryggskott. Senare på kvällen kände jag att nu får det vara nog, jag orkar inte mer. Då hade jag ont hur jag än satt eller stod. Tårarna kom och jag tycket så synd om mig själv men med lite egen zonterapi så var jag klar för att arbeta nästa dag.

Vad är det man säger? Det som inte dödar det stärker. Stämmer det kommer jag bli en superkvinna när allt är över.

Den 15 oktober var jag hos onkologen och fick information och vi beslutade att jag skall börja med strålningen i januari 2011.

Den 3 januari 2011 var jag på Sahlgrenska och gjorde den form som jag skall ligga i när jag får strålningen. Jag fick även målat kors och streck på mig för att strålningen skall bli så precis som möjligt.

Strålningen fick jag varje dag mellan den 11 januari och 15 februari. Alla runtom mig tyckte det lät så jobbigt. Men jag tyckte det gick snabbt och ganska smärtfritt. Det är ju inte jobbigare för mig att åka tåget in och hem varje dag jämfört med alla andra som arbetar i stan. Jag affirmerade ungefär så här varje dag: "Jag är nu helt frisk och går med raska steg". Jag var aldrig trött, deprimerad eller orolig. Under själva strålningen så såg jag för mitt inre hur strålningen tog bort eventuella rester av cancern och såg då hur rent och fint det var. När jag sedan kom hem var jag så full av energi och längtan att sätta igång och jobba att jag fick tvinga mig att sätta mig ner och fika lite innan.

Under tiden jag fick strålningen så åt jag MYCKET vitlök. Stod det 1 vitlöksklyfta tog jag minst två. Ett ägg om dagen och alger fem dagar i veckan blev det också, allt enligt Jane Plant.

Bara det att jag affirmerade och åt som jag tror hjälper så hjälpte det mig att se positivt och inte känna vanmakt över min situation. Nu senare så har jag läst om just detta i David Servan-Schreibers bok "Anticancer". Det finns studier på cancerpatienter som mediterar och på annat sätt känner att de har makt och kontroll över cancern som då lever längre än de som inte gör något alls.

Under andra halvan av strålbehandlingen började det bli lite rött och klia men jag hade en salva som jag fick på recept och varvade den med HTH oparfymerad. Jag skulle fortsätta med salvan ett tag efter strålningen men slutade efter knappt en vecka. Varje gång jag smort på den så fick jag nässelutslag på låret, konstigt. Använde HTH ett tag efteråt istället.

Efter strålbehandlingen började jag med Tamoxifen. Men efter en dryg vecka så hade jag fått ett flertal biverkningar. Jag fick ångest, trötthet, tryck över diafragman, och en massa andra småsaker. Till sist blev jag svullen i ansiktet. Tänkte då testa att ta tabletten på kvällen istället för morgonen men under dagen så började det svullna i halsen. Jag är allergisk mot nötter, kärn-stenfrukter och pollen och blev då rädd att halsen skulle svullna igen. Mina allergier ger inte svullnad men jag visste att det är så det känns. Tog inte Tamoxifen dagen efter och blev snabbt av med svullnaden. Per telefon sa läkaren att jag skulle testa ett annat märke och jag köpte ut det, efter att jag bett expeditern kontrollera att det inte var gelatin i dem. När jag kom hem läste jag också igenom lappen där innehållet står och nog sjutton var det gelatin i. Då kunde jag inte lämna tillbaka tabletterna för det var på recept. Fick en tid hos läkaren och vi kom då fram till att jag skall vänta med tabletter till efter menstruationen har upphört, då finns det ett annat verkningsämne som också hämmar tillväxt av bröstcancer.

Våren 2011 hade jag mycket mindre besvär av pollenallergin. En dag i maj var jag och min väninna i Botaniska trädgården i Göteborg och jag hade inga besvär. Vi var där och fotograferade i nästan 5 timmar. När jag satt mig i bilen och åkte därifrån kom en nysning men det var det enda. Jag hade bara några få känningar av pollen under hela våren.

Semestern var planerad till 25-28 juli och strax innan fick jag papper att jag fått tid för mammografi (första återbesöket) den 26 juli. Jag lyckades meddela och begära ändring av detta datum via internet. Skrev att jag är då borta på semester. Snabbt fick jag en ny tid: den 28 augusti. Tog fram kalendern och skulle göra notering men det var en söndag!! OK då får jag ta och ringa då tänkte jag. Innan jag fick tid att ringa fick jag papper hem om den nya tiden som var den 28 juli!! Man kan undra vad de sysslar med. Först en söndag sedan bara två dagar fram. Jag skrev ju att jag var på semester vid den tiden, hur kan man då bara skjuta fram det två dagar? Jag orkade inte ändra detta så vi bestämde att vi kortar semestern. Även om jag inte var så orolig egentligen så blir man det ändå. Det blir man innan mammografi oavsett om man haft bröstcancer eller inte så de dagarna innan var inte speciellt roliga. Läkaren hade sagt att första mammografin brukar bli runt ett år efter operationen så jag räknade med att det skulle bli tidigast i augusti. Nästa år kommer jag inte gå med på undersökning under semestern.

Allt var helt OK och jag var strax efteråt på läkarbesök och läkaren kände då också efter knutor i lymfan men allt är helt OK. Vi pratade om medicin men han tyckte inte vi skulle pröva Tamoxifen igen utan vänta och se om jag skall ha annan medicin. Han är heller inte orolig. Min cancer var i två delar, den ena hade precis blivit cancer och den andra var bara förstadium. Han sa också att strålningen inte behövts egentligen och det är ingen panik att vänta med medicin. Detta plus min egen plan med mat, motion och meditation/affirmation gör att jag absolut inte är orolig.

Under sommaren och hösten har min svärfar gått igenom mycket tuff behandling av lungcancer och strupcancer. Mitt var verkligen bara flugskit i jämförelse. När han sedan äntligen fick tid till återbesöket (februari 2012) för att få reda på hur det gått är beskedet att det inte hjälpt utan istället spridit sig. Det tog då bara 15 dagar så gick han bort, endast 75 år gammal. Blir jag skrämd och orolig efter detta? Det skulle man kunna bli, inte samma cancer men ändå. Nej jag håller fortfarande fast vid att det jag ser som min framtid kommer min kropp och sinne att göra allt för att uppnå. Skulle jag misslyckas med det så är jag helt säker på att jag i alla fall har förlängt livet ett tag. Lyckas jag sitter jag där som en glad och pigg 90-åring i min gungstol.

Visst kan oron och vanmakt krypa fram ibland, inte ofta dock. Då säger jag till mig själv att jag får lov och känna detta i 15 minuter. Jag låter det värsta hända i tanken och när det gått en kvart har jag ett samtal med mig själv och förklarar att det jag nu tänkt bara finns mycket liten risk att det händer. Sedan ser jag, affirmera jag, hur jag tänkt mig min framtid. Man får aldrig gömma och trycka ner de negativa kännslorna utan låta dem komma fram och luftas, därefter förklara att de bara är en av alla möjliga vägar och att jag väljer annan väg. Då kan de inte ligga där och jäsa.

Läs om dagsläget här.